Alexander-Goldmann-02-246x300

När människor tror att antirasismen bara behövs som punktinsatser

Debattartikel av Alexander Goldmann, ordförande för MMR Göteborg och grundare av MMR. Artikeln är tidigare publicerad på Sverige Mot Rasism.

”Jaha, så ni håller på fortfarande?!” säger tvåbarnsmamman på barnkalaset när jag berättar att jag har fullt upp inför vår gala. Den oskyldiga frågan dröjer sig kvar och jag har grubblat över den under veckan som gått. Och jag försöker sätta in den i ett större sammanhang. Är det alltså där vi är nu?

Det är oerhört skrämmande när människor tror att antirasismen bara behövs som punktinsatser, i samband med val eller som motdemonstationer när rasisterna kommer till staden. Ännu mer skrämande är det när vi vänjer oss vid rasism, när vi glömmer bort vad det var vi ifrågasatte. När livet tuffar på och vi glömmer bort att det sitter ett rasistiskt parti i vår riksdag som orsakat det största parlamentariska kaos vi upplevt i vår livstid. När vi glömmer bort att Sverige befinner sig i ett större sammanhang, i ett Europa där de rasistiska partierna skördar stora framgångar. I England, Frankrike, Danmark och Ungern var de rasistiska partierna största parti i Europaparlamentsvalet. Nej, jag kallar de inte invandringskritiska eller ens främlingsfientliga, det handlar självklart om rasism.

Normalisering. Vilket hemskt ord för ett hemskt fenomen, att det förfärliga och avskyvärda blir normalt. Men det är precis vad som händer, vi befinner oss mitt i normaliseringen och den är det största hotet vi har just nu.

När extravalet den 22/3 utlystes hade Musiker Mot Rasism redan bokat årets gala, den 21/3. Kvällen skulle alltså få en helt ny innebörd, en sista valupptakt. Plötsligt var engagemanget igång igen, vartenda parti och varenda organisation skulle mobilisera alla sina krafter igen på kort tid och intresset för vår gala var mycket stort. När extravalet ställdes in drog sig också några av de organisationer som skulle satsa störst på vår gala sina satsningar tillbaka. Som att det inte var lika viktigt längre när det inte var val dagen efter.

Jag tror tyvärr att det var fler än oss som drabbades, att det var symtomatiskt för Sverige och att det inställda extravalet ledde till att rasismen ytterligare normaliserades. Luften gick ur alla kämpar samtidigt som folk var glada över att få släppa politiken lite och få fokusera på sin vardag. Vinnaren var normaliseringen av rasismen.

Tätt hand-i-hand med normaliseringen går populismen. Den som upptäcker att man kan vinna röster genom att närma sig de mer extrema åsikterna. ”Vi måste faktiskt våga se problemen med invandringen/islam/tiggare”. ”Vi måste ställa hårdare krav”.

I en tid när rasismen flödar samtidigt som vi står inför de största flyktingströmmarna på länge ska vi inte bidra till normaliseringen av rasism. Vi ska sätta medmänsklighet först på agendan oavsett om det rör tiggande EU-migranter, attackerade moskéer eller nyanlända.

I den tid av normalisering av rasism som vi lever i nu behövs antirasism som mest och den behöver vara folklig och kontinuerlig. Den behövs inte bara som enstaka punktinsatser utan den behöver genomsyra allt vi gör och vara del av vår identitet.

Musiker Mot Rasism mobiliserar nu när antirasism behövs som mest. Vi genomför galor i Malmö, Stockholm och Göteborg den 20-21/3 i anslutning till internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering. Vi fortsätter med våra små arrangemang och våra stora och hjälper till att hålla liv i den folkrörelse mot rasism som vi var med om att starta. Vi vägrar acceptera normaliseringen av rasism.

Och till mamman på kalaset, tack för att du ifrågasatte varför vi fortfarande håller på. Det är sorgligt att det inte är uppenbart att engagemang mot rasism behövs nu mer än någonsin och att det behövs även i din vardag, till och med i ditt eget hus på ditt barns kalas. I rummet bredvid pågick en diskussion om integration. Den ena föräldern pratade om segregation. Familjen bodde i Hammarkullen och sa att de var en av få vita familjer därute, men att de inte ensamma kunde ta kampen för integration. En inte helt oäven synpunkt, vad är egentligen icke-rasifierade beredda att göra för att minska segregationen och utanförskapet? Men den andre föräldern hade sina egna teorier. Det var helt enkelt så att vi måste förstå att vi är olika och att dom inte vill bli integrerade med oss. Vi och dom på en femårings barnkalas. Antirasism behövs mer än någonsin i allas vardag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>